den här hösten är till för att växa.

Nu har det blivit sådär igen, att den här bloggen har fått lida för att jag är en gnällspik och inte kan rycka tag i mig själv och göra något vettigt. Tråkigt, eftersom jag älskar att vara aktiv här. Mitt eget lilla kreativa rum. Men, nu är jag nog tillbaka. Hittils under September har jag hunnit börja på universitetet samt att jag flyttar till Majorna idag. Min klass är världens gosigaste och jag trodde aldrig att jag skulle hitta ett sånt tryggt rum att få leva ut mina författardrömmar i. Här kommer i alla fall min morgondag i något deppigt iphoneformat eftersom min batteriladdare till kameran är borta.


Jag träffade två älskade himla vänner och vi uppskattade att uteserveringarnas tid ännu inte är över. En vän från en svunnen förbi kom förbi och hälsade och jag trodde att jag var sexton och ett hjärtekrossat popsnöre igen.

Lunch åt vi. Bönröra och sparris på grillat bröd och en "proteinbomb". Det var inte likt dig fick jag som respons och NÄ kanske just därför. Den här hösten är till för att växa.

Ha! Proteinbomb va. Vi skyndade oss in på Husaren för att ryktet gick om att Hagabullen är vegansk. Ja visst är den det sa baristan (nej vilket löjligt ord) och vi delade systerligt på den stora bullen, men inte ens där tog kvällen slut. 



Jennifer sa hejdå och åkte ut på nya äventyr och jag och Jonathan träffade upp Julia och Sigrid. Introducerar härmed Sigrid för er som läser. Hon är ljuv och pluggar konstnärligt skrivande med mig. 
När vi gick hem genom Haga så sa jag: Sigrid, du är så poetisk. Pratar flytande franska, kedjeröker och dricker litervis med kaffe. Jag ska skriva en bok om dig

Hon skrattade och sa att någon redan skrivit en bok om henne, men jaja vad gör det?