göteborg är vackert, men inte mycket mer, tryggt och stelt och det ger mig ingen lycka mer.

 
 

Jag har inte så mycket att säga, därför är det tyst just nu. Brighton känns alldeles för långt borta och för varje dag som går så blir jag argare på Göteborg. Här är i alla fall två bilder på mig från mina sista dagar i Brighton, jag använder dem för att påminna mig själv om varför jag faktiskt flyttade tillbaka hit. Den första bilden tog jag innan jag skulle träffa K och den andra togs dagen efter när jag packade mina väskor och var hjärtekrossad på grund av ännu ett tärande samtal. Så Mimounah, vill du vara bild ett eller bild två? Härda ut några månader till och snart kommer allt vara glömt, då kan du äntligen flytta tillbaka.
 
Edit: Dock att jag sett ut som på bild nummer två ungefär varje dag sen jag kom tillbaka. Usch. Jag behöver en kram.
 
Publicerat i everyday