om att vara femton och kär, fast bara på låtsas

Jag ser dig i publiken, du är lång och gänglig. Alla säger att jag är för bra men jag tycker att du är perfekt med tandställning, jordgubbsblont hår och bebiskinder. Din bästa vän säger att jag ska ge dig en kyss att bygga en dröm på och jag skriver att jag har hål i skorna och går i ösregnet och bilarna kör nästan över mig men jag märker inget. Du säger att du inte vet vem du är men du vet att du är min. När du varit min i en månad så möts vi på gatorna i haga och vi kysser varandra mot en vägg och Håkan Hellström cyklar förbi och jag ska aldrig förlåta dig för att jag missade honom den dagen. Du är ett år yngre, fjorton år och du vill vänta tills du är femton med att förlora din oskuld. Du viskar att du inte är redo. Du leker fortfarande med lego medan jag smygröker och dricker mammas vin när hon inte märker. Du är ett år yngre och egentligen är du världens bebis och trots att jag lovat mig själv aldrig en yngre för de är bara barn så fortsätter jag träffa dig. Vi ristar in våra namn med ett forever på träden i slottskogen och när jag gråter i min säng sjunger du att du förstår ifall jag skulle träffa någon bättre sen. Några dagar senare skriver jag till din bästa vän på chatten, jag skriver att jag vill vara med honom och inte dig. Jag skriver att han är mycket mognare och snyggare. Du är bara ett barn. Jag vill inte ha dig mer. Han ger oss två veckor till säger han. Ni kommer aldrig hålla säger han. 
Exakt fjorton dagar senare skriver jag att det är slut och tusen utropstecken och du bestämmer dig för att hata mig. Jag ringer dig i flera veckor och gråter. snälla kom tillbaka viskar jag men du vägrar att se mig i ögonen.

Sex år senare och jag gråter fortfarande till Gårdakvarnar och Skit men du minns nog inte ens vem jag är.
Publicerat i words